Den sjukaste mardrömmen jag någonsin haft

Skrev det här inlägget tidigare idag när jag vaknade från min nap och såhär i efterhand är det svårt att sätta fingret på exakt varför den här mardrömmen var värre än någon annan mardröm jag haft. Det är nog till stor del för att drömmen kändes så himla verklig. Det gör mina drömmar ofta till en början men i just den här drömmen var det liksom aldrig något som hände som gjorde det helt uppenbart att det bara var en dröm. Det hade kunnat hända i verkligheten mer eller mindre. Det var också den här känslan av att snart kommer det hända mig något väldigt väldigt hemskt och jag kommer inte kunna stoppa det eller ens minnas något i efterhand. Jag tror också det kändes så verkligt för att känslan av att vara helt borta och inte kunna göra sig förstådd eller få någon klarhet i vad som händer kändes så himla himla verkligt, samt att jag hela tiden var i mig själv och aldrig såg mig utifrån eller såg drömmen ur någon konstig vinkel. Usch. Aja. Nu ska de som är intresserade få läsa det de egentligen kom hit för att läsa och jag ska aldrig mer blunda i hela mitt liv. God fortsättning.
 
Okej, jag vaknade precis från en liten nap här på eftermiddagen, jag sov i kanske 1,5 timme och skriver detta nu direkt när jag vaknar för att minnas så mycket som möjligt. Vill mest få ut det för att det verkligen är en av de absolut mest obehagliga mardrömmar jag någonsin haft och jag vill att den ska finnas nerskriven någonstans.
 
Jag drömde att min kompis Denise kom hem till mig, Disa och Signe här i Umeå tilllsammans med en kille jag känner på hennes program på universitetet för att de två skulle på någon form av tentafest eller liknande för deras program. De ville ta med sig mig och Signe och vi dog till festen som var hemma hos någon i något bostadsområde. Vi kommer dit och jag hade innan festen druckit typ två små drinkar, alltså knappt någon alkohol alls. Vi kommer in i köket och det finns en hund där (en tollare minns jag) som jag självklart börjar gosa med direkt, och atmosfären och allting i drömmen var så verkligt, jag hade verkligen absolut ingen aning om att jag drömde och det var ingenting konstigt som gav mig någon hint om att jag drömde heller.
 
Så jag, Signe, Denise och killen ställer in lite grejer i kylskåpet och jag börjar plötsligt känna hur mina ögonlock är väldigt tunga, jag kan i princip inte hålla ögonen öppna och så fort jag blundar så blir jag yr och tappar balansen nästan helt. Jag börjar säga "jag kan inte se, jag kan verkligen inte se nånting" och de andra skrattar lite och säger något om att jag visst blev väldigt full av det lilla jag drack innan vi for till festen. Jag fortsätter ha otroligt svårt att öppna ögonen och inser snart att jag har någon slags ögonmask på mig, typ som superhjältar har och att alla på festen har såna för att det är nån form av maskeradfest. Från början är masken bara en ögonbindel och det är den som gör att jag inte kan öppna ögonen, och jag är för yr för att kunna ta av den. De andra bara skrattar och jag sätter mig ner på golvet inne i köket. Hunden kommer fram och jag börjar gosa med den, den gnäller lite och jag gnäller tillbaka och jag inser att hunden börjar härma de ljud jag gör. Efter en stunds kliande bakom hundens öron så förstår jag plötsligt att det inte alls är hunden utan någon random kille på festen med en halsduk på huvudet och som låtsas vara en hund för att han sett att jag "är så full", men jag kan inte riktigt se honom som en människa eftersom masken fortfarande är i vägen för mitt synfält. Efter allt mitt slitande i masken så har det skapats titthål, men den sitter snett och därmed ser jag fortfarande inget. Jag fortsätter upprepa "jag kan verkligen inte se något" och mina vänner fortsätter skratta eftersom de tror att jag bara är superfull men för mig är det hela väldigt obehagligt eftersom jag vet hur lite jag druckit och vet att det är helt omöjligt för mig att vara så full att jag inte kan se något eller ta bort masken själv.
 
Jag minns att jag råkar spilla ut någons dricka mitt i alltihop för att jag försöker ställa mig upp och gå omkring men hela tiden måste ta emot mig i saker för att inte ramla omkull. Alla fyra går ut från köket och in i vardagsrummet och på soffan ser jag en tjej som jag tror är en av mina faddrar från insparken. Jag tänker att hon säkert kan hjälpa mig då  vi kommit varann väldigt nära så jag ropar "Isabella!" men när jag ropat det och kollar mer noggrannt så är det inte hon. Tjejen förstår att jag ropade på henne och skakar på huvudet som för att säga "jag är inte den du tror att jag är" och sen går hon och hennes kompis iväg. Alla på festen verkar veta att jag "är jättefull" och driver lite om det bakom min rygg medan jag irrar omkring och försöker få ordning på mig själv. Det är ingen som tror mig när jag säger att jag inte är full och ingen försöker hjälpa mig.
 
Jag sätter mig vid vardagsrumsbordet tillsammans med Signe och en annan tjej som var på förfest hos oss i helgen (i verkliga livet alltså) och råkar på kuppen vicka omkull någons shot så den far ut över hela golvet och folk blir lite irriterade på mig. Jag fortsätter försöka förklara att jag inte ser något och inte kan rätta till masken samtidigt som jag, Signe och tjejen sätter oss vid ett annat bord i vardagsrummet. Signe och tjejen skämtar om hur full jag är och vi skrattar lite medan jag försöker rätta till masken eller ta av mig den. Jag får äntligen av mig masken och lägger den på bordet men fortsätter blunda och när jag ska rätta till mitt hår känner jag att masken är kvar. "Tog inte jag av mig den här nyss hahaha" säger jag och Signe och tjejen skrattar och säger att jag bara sköt upp den i pannan och sedan sköt ner den framför ögonen igen. Jag skrattar och försöker ta av den men samma sak händer igen. Till slut knyter jag upp masken där bak och tar av den, men då dyker en ny mask upp. Signe och tjejen börjar se rädda ut och jag tar av den nya masken men ännu en dyker upp. De andra börjar säga något om att jag är läskig nu och jag knyter upp masken en tredje gång, för den långsamt bort från ansiktet och känner hur en ny mask bara dyker upp från ingenstans så fort jag avlägsnar den andra från ansiktet.
 
Signe och tjejen backar och försvinner från mig och jag försöker ensam ta mig ut ur vardagsrummet med en ny mask i ansiktet eftersom det bara poppar upp nya hela tiden när jag försöker ta av den gamla. Jag minns att jag knappt ser något, är jätteyr och har svårt att ta mig fram. Jag stannar vid ett bord i en typ hall, ni vet ett sånt rum som bara finns till för att vara en mötesplats mellan andra rum. Jag lutar mig mot bordet och försöker tänka klart. Är det någon som drogat mig? Vad kommer hända? Varför vill ingen hjälpa mig? Tänk om det kommer någon kille och försöker göra något? Jag kommer inte kunna göra motstånd. Är det såhär det är att bli utsatt på en fest och sedan inte minnas något? Jag kommer inte minnas något ifall någon begår ett övergrepp mot mig här och nu. Jag kommer inte kunna göra motstånd. Vad är det som händer egentligen? Jag minns att det spelas en låt på festen, en typ rockig låt, det lät som något som skulle kunna vara gjort av My Chemical Romance eller liknande band. Jag börjar höra låten väldigt högt och jag börjar tänka att när som helst kommer någon främmande kille dra in mig i ett rum och jag kommer inte kunna försvara mig. Några tjejer går förbi och ser hur borta jag är, jag hör de säga något om hur full jag är och att något säkert kommer hända, och sen går de längre ner i korridoren och börjar banka på en dörr och skrika "Erik, din lillasyster!" gång på gång, Eriks lillasyster var jag i drömmen. Jag börjar få panik men kan inte röra mig, låten spelas högre och högre (jag hör den fortfarande i huvudet men har ingen aning om vad det är för låt) och jag kan verkligen inte öppna ögonen, allting i mitt huvud snurrar. Och sen vaknar jag.
Allmänt | | Kommentera |
Upp