Det här var bra (förutom en sak)

Hej alla fans. Nu har jag varit på min första av årets (förmodligen) tre Thomas Stenström-spelningar som jag ska på. Och precis som väntat började jag grina haha. Jag åkte ner till Stockholm i fredags och mötte Alexandra inne i Uppsala där hon hämtade mig med bil (BIL hallå kan tiden stanna tack på förhand) och vi for och shoppade lite och åt middag innan vi körde hem till Örsundsbro. Sen på lördagen var det äntligen dags. Jag tog på mig min nya rosa t-shirt (jag vet, ring ambulansen) och min nya glittriga choker (SOS) och vi for till Katalin typ arton timmar i förväg. Planen var att stå längst fram i mitten men vi hamnade lite väl långt åt vänster pga några andra där som var dumma. Sen väntade vi i typ en timme till och sen klev han bara på. Thomas var där och jag grinade och flinade som en idiot. Jag måste tyvärr även meddela att jag har dött då han i slutet av konserten tog i hand med och tackade nästan alla på främsta raden, däribland mig. Må jag vila i frid.
 
Efter ett par timmar var spelningen tyvärr över och vi började röra oss vidare och hamnade på ett ställe som heter Unico. Om ni någon gång varit på Kungsgrillen i Skellefteå så ser det exakt ut som Unico fast istället för ett kök bakom disken så är det hyllor med sprit. Vi hade träffat en kompis till Alexandra som i sin tur hade två vänner med sig så vi fem hängde ett tag där på Unico innan vi tillsammans med ytterligare två av Alexandras vänner gick till ett annat ställe där vi inte tog oss in pga någon dum 25-årsgräns. Vi gick därför vidare, tappade en festmedlem på vägen och hamnade till slut på någon båt som hette Skeppet. Samtliga besökare där (utom vi) var män över 30 med motorcykelkläder eller hoodies med texten "Pitbull, save the breed". En burträskare som jag kände mig som hemma. Efter lite häng där tog jag och Alexandra bussen hem och dagen efter gjorde vi så lite vi bara förmådde, dels på grund av att vi kom hem rätt sent och dels på grund av att Alexandras kompis bjöd oss på shots kvällen innan.
 
På måndagen skulle jag fara hem och nu ska jag berätta en trevlig liten historia om denna hemresa. Det började med att jag skulle ta bussen från Örsundsbro till Uppsala och sen från Uppsala till Arlanda, och jag sökte fram resan i UL-appen från startpunkt till slutstation eftersom det skulle bli billigast att köpa biljetten på det viset. Det fanns en buss som skulle åka klockan 9 från Örsundsbro och jag skulle i slutändan vara framme 10.20 på Arlanda. Perfekt, lite extratid då mitt plan skulle lyfta 11.25. Problemet var bara att när jag strax innan 9 var påväg till busshållplatsen upptäckte jag att resan jag sökt fram var buss in till Uppsala och sen pendeltåg till Arlanda. Pendeltåg var ingenting jag hade planerat att åka och hade inte heller möjlighet att styra om min resplan så jag fick helt enkelt ta en senare buss från Örsundsbro, vilket ledde till att jag fick ta en senare buss från Uppsala till Arlanda. När jag åkte buss från Arlanda till Uppsala när jag kom så hade jag åkt från busshållplatsen som hette "terminal 2-3", så jag trodde att det även var där jag skulle hoppa av nu när jag skulle fara hem. Bussen var framme där ca. 10.50, och jag tänkte att det var lugnt eftersom jag redan checkat in via mobilen och vara behövde skriva ut bagagetagen och lämna in väskan samt gå genom säkerhetskontrollen, och jag hade en kvart på mig med detta då man behövde vara vid gaten senast 20 minuter innan avgång. Men när jag klivit av bussen och gått in på terminal 2 kände jag inte igen mig. Jag frågade personalen och fick veta att jag skulle till terminal 4, som låg åt helvete långt från där jag var nu. Till saken hör också att jag fått något fel på hälsenan så jag kan typ inte gå normalt.
 
Jag började i alla fall skynda mig mot terminal 4 så gott det gick med min jävla hälsena och kom fram någon minut innan 11. Jag gick fram till en self service-automat och knappade in min flygreferens för att kunna skriva ut min bagagetag, men till min stora förskräckelse stod det på skärmen "avgång stängd, kontakta personal". Jag skyndade fram till någon kille och förklarade vad som hänt och han sa att det nog var för sent men såg sen att min resväska var i kabinstorlek och sa då att jag bara kunde ta med den genom säkerhetskontrollen. Problemet var ju bara att min resväska var full med vätskor och då sa han "då är det nog kört". Ni kan ju tänka er vilken panikens PANIQUE jag fick och jag tror det syntes för han hänvisade mig till personalen vid bagageinlämningen och sa att dom kanske kunde hjälpa mig. Så jag sprang dit och hamnade bakom någon kvinna med hundra väskor som aldrig verkade ha flugit förr och ställde 500 frågor och tog en evighet på sig. Personalen bredvid jobbade i någon typ VIP-grej men hon sa att hon kunde hjälpa mig ändå som tur var, så jag uppgav mitt namn och vart jag skulle flyga. Hon sa att jag skulle få en bagagetag och jag frågade med gråten i halsen ifall hon trodde jag skulle hinna. Hon sa att det inte skulle vara några problem och att jag skulle få lämna in väskan som specialbagage. Så jag tog väskan och gick dit, där samma kille som jag pratat med förut satt och han log och sa att det gick ju bra och att jag skulle skynda mig till gaten.
 
Jag typ kysste marken där han satt och började gå mot säkerhetskontrollen, och kom då på att jag hade fyllt min vattenflaska hos Alexandra och det var jag ju tvungen att hälla ut (aka PANIQUE igen). På flygplatsen i Umeå finns det ett litet typ "handfat" vid säkerhetskontrollen där man kan hälla ut vätskor men på Arlanda finns det inget sånt (?!?!?! GET WITH THE PROGRAM) så en kvinna som jobbade där hänvisade mig till toaletterna EN TRAPPA NER (klockan var vid det här laget typ 11.10). Ain't nobody got time for toaletterna en trappa ner så jag frågade hur mycket vätska man får ha med sig genom säkerhetskontrollen och hon sa att det är 100ml men att det mäts efter flaskans storlek och inte hur mycket som är i den, och min vattenflaska var på 250ml:))))) Jag bah "jag tror inte jag hinner" och hon bah "då får du lämna hela flaskan" och jag bah excuse me men jag tänker inte lämna min bkr-flaska som kostade typ 300 spänn WHAT DO YOU MEAN, så det fanns inget annat att göra än att löpa ner till toaletten, hälla ut vattnet (som såklart tog en evighet) och löpa tillbaka upp till säkerhetskontrollen. Väl däruppe hamnade jag bakom snigelmänniskornas snigelmänniskor såklart, men som tur var var kön inte lång och min gate låg precis bredvid och jag såg att dom inte hade fått börja boarda än. Så till slut efter många om och men hann jag dit i tid, dom började boarda någon minut efter att jag kommit dit och tydligen skulle bara dom på rad 15-22 boarda först men det sket jag i för jag hade ändå fönsterplats. Så allt var frid och fröjd utom att jag gärna hade velat ha mitt vatten pga ökenmun efter allt springande. Men jag hann med planet i alla fall med alla väskor i behåll. Tack gode gud, amen.
 
Stackars dom av er som läst hela inlägget i hopp om något intriguing. Sorry. Hoppas lite Thomas-bilder funkar som plåster på såren. Hejdå alla fans.
 
Allmänt | | Kommentera |

Låt mig skryta om min närmsta framtid

Hej alla fans. Sitter här på sängen i mitt rum som äntligen (!!!) är någorlunda färdigfixat. Har levt i ett flyttkaos i en månad med kartonger och grejer över exakt hela golvet. Alltså inte sådär som när man ska hem till nån och den bah "hihi det är superstökigt hos mig" och sen ligger det typ en tröja på en stol, utan jag menar liksom att det legat grejer över HELA golvet. Har fått hoppa på ett ben mellan små tomma fläckar typ. Men stök is no more. Idag tog jag tag i det ordentligt och nu är det typ helt klart, bara lite dekorationer och sånt kvar. Vi ska nämligen förhoppningsvis ha finbesök av kvartersvärden innan helgen och då kan det ju inte se ut hur som helst, man är väl inget djur heller. Dessutom har vi inflyttningsfest på fredag och eftersom det ska komma typ 5 miljarder gäster kommer vi behöva ha sovrummen öppna pga annars uppenbar platsbrist. Hur många kvadratmeter tror ni skulle behövas för att rymma 5 miljarder människor som bara står rakt upp? Garanterat mer än 80 i alla fall. Men det kommer gå bra. Nog.

Andra roliga saker som händer den kommande tiden är att jag ska ner till min älskade Alexandra i mitt älskade Örsundsbro för att vi ska se vår älskade Thomas Stenström!!!!! Fattar ni att jag ska få se honom live igen? Nä inte jag heller. Och jag ska till och med få se honom minst två gånger, mest troligt tre. Göteborg är nämligen mitt nästa stopp, tre veckor efter jag varit hos Alexandra ska jag ner till bästa Felix och William<333333 Har inte träffat dom på sjutusen år känns det som (och det är känslan som räknas) och nu ska vi tillsammans se Thomas Stenström på Pustervik! Kommer grina sönder. Första gången jag såg Thomas var ju tillsammans med just dom två i Luleå för ungefär två år sedan och jag kan med handen på hjärtat säga att det är den senaste gången som jag kände lycka på riktigt. Antingen är det supersorgligt eller superfint, tolka det hur ni vill men jag längtar i alla fall ihjäl mig. Dessutom träffade vi till och med Thomas den gången, alltså kommer aldrig glömma!!!!!!!! Då mådde man. Nu ska jag testa sova i min säng som för första gången i mitt liv inte står med ena långsidan mot väggen utan har båda sidorna fria. Det är ju extremt riskabelt eftersom spöken och mördare kan ta en från båda sidor, men ibland måste man ta risker. Vi hörs nån gång, om jag överlever natten det vill säga. XOXO, dare devil. 

 Lilla Thomisen och lilla vi med lilla Thomisen<3 (Det är för övrigt han längst till vänster i gruppbilden. Så många långhåriga pojkar.)

 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp